Jag fängslas omedelbart av den sinnrika idén att skapa en helt ny, magisk värld för att kunna förklara det som händer när själen mår dåligt. Jag återvänder till den vackra bilden som är landets karta och lyckas orientera mig under läsningens gång.
Maria ändrar ordens betydelser och begrepp på ett fyndigt sätt så att det passar syftet för beskrivningen av känslolägen och äventyret. För jag anser att Maria har lyckats göra det till ett äventyr, att lära känna sina stigar, platser och länder. Själv känner jag igen mig på de flesta ställena, och plötsligt blir det tydligt för mig.
De underbara bilderna ledsagar mig dit till, minnen av mitt eget brokiga själsligt sjuka liv. Likt Maria har jag fallit för orden med ett O i början och ser det som högst användbart. När motsatsorden tryter, blir ordets draghjälp ett O framför.
När jag läser om Ludvig kan jag se min egen son i hennes ord om honom. Likt Ludvig dröjer han kvar i självömkansträsket.
Lika så känner jag igen mig själv som Irma när hon beskriver Irmas far. Överhuvudtaget vandrar jag i detta fantasiland med varje steg fullt av igenkännande. Min värld kunde lätt se ut just så och bilderna bidrar till detta igenkännandet av känslorna och att våra världar är lika varandra.
Det ända stället i boken jag gick ordentligt vilse finns på slutet. Turisterna kan jag inte greppa riktigt om, vilka är de? Och varför måste de vandra försiktigt i länderna, inte doppa tån i floden? Är jag den turisten om jag vägrar medicinera för min bipolära sjukdom? Ett tag trodde jag att turisterna var anhöriga, eller andra utomstående men gick vilse i den tanken också. Vem vet jag kanske får veta det snart, när tankar får vila i en drömvärld. Kanske någon annan kan känna igen sig på det stället. Boken är för mig något utöver det vanliga och visst är vi alla ute efter det där extra.
Likt Maria Imre Andersson så finner jag tjusning i att leka med bokstaven o i början av ordet
Allitterationen/ Dikten är skriven av mig Snezana Lindskog år 2007
Olyckan omkom
Ovanför ostadiga opalskimrande orosmoln omkom ordet olycka…
Omedelbart Ohjälpligt omkom också olycksfåglarna, olyckskorpen, olyckskråkan…
olycksfödda olycksbarn, olycksbådande olycksbringare
och olycksbud om olycksdagar…
Oron omvandlades och omformades…
Omedvetet omintetgjordes olycksanningar och osaligheten osynliggjordes…
Olycksgudsavbilden oxiderade omsider oavkortat…
Omsjungen omgivning om oberörda O-bekymmerheter omskapades odramatiska omständigheter observerades…
offentliggjordes och omtalades om och om-igen
Boklunta 